Cippus Abellanus

avt núvlan[úm es-] [tud] herekleís fí[isnaíen dún-] [úm p]íspíd núvlan[ús ....] [...] íp p[...]ís [..........] ekkum [svaí píd íússu íp] trííbarak [avum hereset ant] líimítú[m h]ernúm, [puf] herekleís fíisnú mefi[ú] íst, ehtrad feíhúss pú[s] herekieís fiísnam amfr- et pert víam pússtís, paí íp íst pústin slagím, senateís suveís tangi- núd tríbarakavúm lí- kítud.

ekkum svaí píd abellanús tríbarakattuset íúk trí barakkiuf íním úíttiuf abellanúm estud.

avt the savrúm púd e<í>seí tereí íst pún patensíns máíníkad t[an] [g]ínúd patensíns; íním píd e[íseí] thesavreí púkkapíd ee[stit] [a]íttíúm alttram alttr[ús] [f]erríns.

avt anter siag[ím] [a]bellanam íním núvlanam [s]ullad víú uruvú íst pedú(m) x[+?].

[1]​ Ha sido objeto de estudios por muchos especialistas, entre ellos Theodor Mommsen, Karl Richard Lepsius y Giacomo Devoto.